Viltspår

Genom att ägna dig åt viltspår med din hund erbjuder du gott om naturlig stimulans och en aktivitet som lämpar sig väl för de allra flesta hundar. Som sysselsättning och träningsform möjliggör viltspår goda förutsättningar för att utveckla ett givande samarbete mellan förare och hund.

Om ett vilt har skadats vid jakt skall jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret skall kunna spåras och avlivas. Bestämmelsen är generell och omfattar allt vilt som skadas vid jakt. Vid eftersök på grund av till exempel viltolycka eller då vilt i övrigt är skadat eller sjukt gäller andra regler. Det är i första hand den jägare som påskjutit djuret som är skyldig att genomföra ett eftersök. Den som struntar eller slarvar med att göra ett eftersök kan straffas med böter.

Krav på eftersökshund finns vid all typ av jakt efter björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflon och vildsvin. Hunden skall vara särskilt tränad i eftersöksarbete på vilt, men behöver inte ha meriterat sig vid någon typ av viltspårprov. Man kan alltså ha tränat hunden själv.
Hunden behöver inte finnas med vid själva jakten men före jakten måste man veta att en eftersökshund kan finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen.

Viltspårprov är till för att kontrollera hundens och hundförarens kunskaper i att söka efter skadat klövvilt. Vältränade viltspårhundar fungerar också som ovärderliga resurser att kalla in vid trafikolyckor som resulterat i att ett skadat vilt sprungit till skogs.

På viltspårprov finns två klasser – anlagsklass och öppenklass. Spåren är artificiella, vilket innebär att blod i förväg har stämplats ut på en 600 meter lång sträcka för att simulera ett skadat vilt. En domare följer med varje ekipage för att kontrollera bland annat hundens noggrannhet, fart och förmåga att utarbeta tappter. Ett realistiskt eftersöksekipage består av en hund, en förare och en skytt.

Fullständiga regler för viltspårsprov finns att läsa här